Senaste inläggen

Av Xera - 22 januari 2012 20:01

Men Xera hälsar till Er alla och i kväll har jag tid att umgås med Er men sedan kommer några fulltecknade dagar och när jag sedan loggar in förväntar vi oss hälsningar från Er eller så säger vi godnatt och fortsätter på annat ställe eller så lever hunden och jag vårt eget liv och Ni Ert

Av Xera - 22 januari 2012 19:02

Bytte ställe att vara, att skriva om mig och hunden.

Först blev vi fler i familjen, lilleKisseMisseNissen flyttade hit. Det var ju inte så lyckat med att hunden skulle knyta an till husse, husse var för sjuk så därför blev det en kattunge, men även det var för svårt för sambon.


Sambon dog och det var en väldigt lång och smärtsam process, speciellt för honom men även för de anhöriga.


Sedan dog lilla mor, helt plötsligt - en önskedöd egentligen.


Det blev väldigt tungt för mig, att så många dog så tätt men nu har jag gått kurs och lärt mig hantera allt men jag erkänner att det var fruktansvärt ett bra tag - trodde att även jag skulle få hjärnblödning men nu har jag lärt mig handskas med det mesta, mest att inte bli illa berörd - men det har tagit tid att komma så här långt, att bara leva i nuet och att njuta av det - det finns ju ingen anledning att reta upp sig.


Min hund börjar bli en underbart lydig sak - släpper jag henne lös så är hon väldigt tråkig, hon har ju lärt sig att då måste man vara nära matte, men hon är det bästa som hänt mig - den bästa hund jag haft, trots att jag tidigare hade fullkomligt underbara hundindivider

Av Xera - 28 november 2009 20:55

Helt fantastiskt att en blogg kan överleva så här länge utan inlägg.

Det var ju ganska länge sedan Xera och jag lämnade detta stället men trots det kommer det dagligen mängde av besökare - helt fantastiskt!


Numera är vi på en massa andra ställen men där får vi besökare efter vad vi presterar - lite roligt, fast egentligen inte, att hat kan få dessa dimensioner.


Vi har det bra - husse har kommit hem från sjukhuset, för länge sedan .... och storasyster verkar ha helt återhämtat sig från sin kennelhosta och inläggningen på djursjukhuset och av detta har jag lärt mig att det är nog bäst att vaccinera hunden varje år.


I kväll bakar vi lussekatter - dottern tycker om sådana så hon ska få dem när vi besöker henne härnäst och ger henne det smycket som vi ska köpa, vågar inte skriva vad - tänk om hon läser här? Fast egentligen tror jag inte det, att hon går in här och läser.


Det som hände, att en bekant till mig, hade en son som behövde någon stans att bo, han bodde hos flickvännen men kronofogden jagade honom så han behövde en egen adress där han kunde uppge en fantasihyra.


Han fick låna sonens lägenhet till självkostnad under förutsättning att han inte skrev sig där och att han inte satte sitt namn på dörren - han gjorde allt, den sopproten.

Han är kanske inte så dum som jag fått för mig, har bara träffat honom när han varit påverkad av div. droger


Självfallet är mammor ofta sönernas största supportrar och denna mamma extremt mycket - hon ville inte se sin sons brister, fast sak samma - alla har inte min förmåga att släppa bort barnens egenskaper från mitt eget ego, både positivt och negativt. Skulle aldrig komma på tanken att ge mig själv några pluspoäng för min dotters positiva sidor och så tvärt om.


Denna mamma har haft stora problem med att hennes barn "mobbat" henne så när de någon gång kontaktat henne har det blivit stora famnen gissa om jag tyckt synd om henne vid större helger då hon saknat sin familj, när hon varit helt ensam då alla andra haft sitt skyddsnät - stackarn!


Sak samma, var inne och sökte om "vännens" son lyckats få kontraktet på sonens lägenheten - verkar inte så men om så önskar jag dem lycka till och hoppas de ett fortsatt bra liv. Borde kanske sakna dem och egentligen gör jag väl det men ärligt talat så klarar jag mig bra utan dem. Funderar så på om jag ska kosta på mig porto och skicka böckerna hon lånade mig - bad aldrig om att få låna dem.

Sedan har jag en hundbur som är hennes och så saken som jag håller tyst om, fast jag vill helst glömma dessa år i mitt liv.


Gav personen en massa förtroenden som hon glatt förde vidare. Tog emot en massa hemligheter som jag fortfarande har för mig själv - hemskt att det finns så lösmynta personer så som denna ... Det värsta är att merparten av hennes vänner inbillar sig att de har immunitet - det har ingen hon känner


Av Xera - 17 november 2009 23:29

Nu ligger hon på Blåstjärnan med lunginflammation.

Kennelhostan utvecklades till detta

Av Xera - 15 november 2009 21:09

Detta är lite av ett test, att se hur länge ilska kan hålla i sig och tydligen finns det människor som är väldigt aggressiva av sig - hemskt egentligen.

Fast de lever säkert på adrenalinet av sin ilska och mår på sitt sätt bra.


Själv tycker jag att det är synd att det gick så här långt men så är det ju bara - fast väldigt synd.


Sedan lång tid tillbaka bloggar jag på annat ställe men tittar in här ibland och blir förvånad över att det fortfarande finns besökare - hämngiriga sådana.


I morgon ska mina föräldrar besöka residentet och landshövdingen, gissa om mor är skärrad. Givetvis ringer hon mig när de kommer hem och självklart lämnar jag en utförlig rapport på en av mina bloggar, lika utförlig som den jag gav av dagens föredrag- gissar att det kittlar vissas nyfikenhetstår och det var ju det jag avsåg Oskyldig

Av Xera - 30 oktober 2009 22:26

Vet att denna bloggen upprört många, speciellt mig själv men nu önskar jag att alla lämnar den så att jag kan fortsätta använda den som en dagbok men då måste som sagt alla andra ge sig iväg, hjälper det om jag skriver - Ni är inte önskvärda?

Vet Ni vad?

har man inget liv och inga promblem så kan man reta sig på det mesta, men råkar man ut för livets realitiviteter/problem så förefaller skvaller och allt sådant som väldigt småaktigt och även om jag skrivit av mig en massa ilska här så inser jag i dagsläge att det bara är barnsligt, lika barnsligt som det är att fortsätta bråka, alltså "Lev Ert liv och låt mig leva mitt liv".


Det känns så skönt att ha ett eget liv, hade jag inte tidigare fast det är nog svårt för vissa att inse

Av Xera - 13 oktober 2009 21:16

När jag kom hem i dag sov husse och trots att Xera försökte väcka honom kunde hon inte.


Rådfrågade en sköterska på VC och när hennes "pinotips" - att trycka på en punkt vid örat, vid käken, inte fungerade hjälpte hon mig att ta kontakt med 112.

De gånger jag själv ringt har det tagit väldigt lång tid för ambulanserna att komma men idag kom två stycken väldigt fort.


Vi får se hur det går för vår husse/sambo. Vet att han själv inte vill längre och att han bett mig att inte kontakta sjukvården någon mer gång men .... som jag svek honom.


Borde ta bort denna bloggen men eftersom här finns saker, viktiga för mig får den finnas kvar så att jag kan spara de sakerna men detta är mitt sista inlägg och de som vill följa mig och Xera får följa med till våra nya bloggar - ha det så bra och hoppas allt gott för Er

Av Xera - 11 oktober 2009 20:06

Sitter och rensar bland gamla mail och då blir jag påmind om vilka idioter jag haft som "vänner" men mest arg är jag på mig själv som varit så dum Skäms.


Erkänner att jag tar på mig en väldigt stor skuld - att jag lät mig duperas så som jag gjorde.


Vare sig Märta eller hennes son Gunnar har någon som helst förmåga att se bortom sitt egna inskränkta liv och förstå vilken skada de orsakat andra - ligger säkert i deras gener Foten i munnen.

Märta är ju uppfödare och funderar en hel del på detta med bra och dåliga gener, frågan är om det märks i hennes hunduppfödning – vissa påstår att hon är duktig på det och andra motsatsen, själv har jag ingen åsikt.


Dottern som var med mig en gång när jag ”tittade förbi” Märta tyckte att man kunde ringa någon slags djurskydds myndighet och anmälla - dottern blev helt förskräckt över att någon kunde ha så skitigt inne hos sig som Märta hade, med hundar som lyfte på benet och kissade inne men det är ju inte anmälningsbart att man inte tränar hundarna att bli rumsrena - den enda som lider av det är ju fastighetsägaren och är det densamma som djurägaren så är det ju upp till var och en att leva i ett konstant kiss och bajs och antagligen vänjer sig luktsinnet vid doften - fast vilket liv, att leva med att ett större antal hundar som kissar och bajsar inne - inbillar mig att de flesta djurägare skulle bli galna och göra något åt saken, kanske rasta dem lite oftare, men Märta orkar oftast inte ens böja sig ner och ta bort hundskiten. När mattorna blir för ner bajsade så slänger hon dem och köper nyaGuld i mun


Sak samma nu gnällde jag på övertid  - vem vet, kanske tar jag tag i saken i morgon - frågan är om man bara ska negligera att folk beter sig som dessa två gjort eller om man ska ge tillbaka?


Tror inte jag orkar rota i skiten - de som sitter i hundskiten kan ju hålla på med sitt kletande och den övriga befolkningen kan rynka på näsan över deras doft och hålla sig på avstånd.


Skapa flashcards