Alla inlägg under februari 2009

Av Xera - 25 februari 2009 19:31

Nu börjar snart en fruktansvärd tid – snön smälter, tjälen finns kvar och snart är gräsmattan ett minne blott fast det är ju världsliga problem – två hundvänner har nyopererade hundar och själv har jag friska och krya.

 

Nu är det bara sex dagar kvar till dess att sambon ska åka till sjukhuset, snart bara fem.

 

Han är inte glad över att de ska gå in i hans huvud och rota men jag är glad över att de ska laga felet – är livrädd att jag ska komma hem och hitta honom livlös/död eller något liknade.

 

Har ägnat em. åt att plantera om små plantor samt att så nya fröer, mest tomater. Fortsätter jag så slår jag lätt förra årets överflöd - 145 plantor, som egentligen var ganska bra – tomater är mat och soltorkade tomater håller säkert smaken i flera år – de krossade är snart slut så till nästa år vet jag att det kan jag göra mer av.

 

Måste organisera min tillvaro lite bättre så jag försvinner kanske på ett tag

Av Xera - 24 februari 2009 21:11

Varför Xera är så mycket under stora flädern – där bor nog ekorren och han/hon retar tydligen henne mycket.

 

På vår promenad i dag såg vi en kurre och Xera blev helt galen, bara av att se den så helt klart bor det en ekorre på vår tomt och den retar Xera.

 

Sedan kom det en räv över isen ”räven raskar över isen” och även då fick Xera fnatt – hon skäller inte men låter – hon yrlar och blir som tokig men det tokiga är att man kan träna med henne och hon ligger så snällt kvar och sedan när man fortsätter promenaden går hon på ett helt annat spår – om jag kunde förstå.

 

Sedan var vi i ganska stora staden på bokrea men inte fanns det något som lockade – köpte päron i stället – det är gott.

 

Fick mail från kompisen Dundras matte, i morgon ska Dundra ta bort tonsillerna – hoppas det hjälper så att hon slipper dessa återkommande sjukperioder – vi vill ju träffa dem oftare.

Av Xera - 23 februari 2009 19:55

Min Xera. I går hade vi vår och fullt av nysnö som alla var ute och plogade bort men givetvis blev det lite kvar, snö som smälte och som sedan frös i natt och i morse var det snorhalt. Gissa om Xera vart väldigt förvånad och inte bekväm när jag sa att nu går vi hem - vi hade ju just börjat gå - den stackaren hon blev helt knäckt och när vi kom hem smög hon bara in och la sig - pratade inte alls med husse så som hon alltid gör - hon pratar och jag översätter och på så sätt får även han vara med, även om lite i efterhand men han måste ju få veta hur hans/vår hund utvecklas. Att vi träffade en enorm hanhund som skällde ut henne efter notor - inte ens det berättade hon för husse, så ledsen var hon. Fast hon försökte blidka den hunden - gick inte han skällde bara väldigt mycket - tokhund som ger sig på en liten tik som nyss löpt. Tog ut Chiva och då upptäckte jag att det inte alls var lika hemskt åt andra hållet - inte lika mycket is. Så när vi kom hem talade jag om för Xera att du ska få en promenad till men först måste jag lösa ett Sudoku och sedan gick vi vår väg. Xera gav sig iväg på egna äventyr för något tag sedan och jag rådfrågade och läste och bestämde mig sedan för att - Vi får inte låta henne befästa detta - hon ska lintränas.  Xera har lintränas och har inte fått vara lös ensam utan bara tillsammans med andra hundar då hon haft för roligt för att sticka efter rådjur och annat spännande. Sedan började hon löpa, då när jag kände att nu ska vi nog våga testa så idag var första gången vi skulle testa vad all denna träning gjort för verkan. Gissa om jag hade fjärilar i magen - denna hund är förknippad med väldigt mycket prestation och att det ska fungera för mig och så husse som är sjuk och som egentligen är den som ville ha en arbetsmyra - Xeras förnamn. Vi gick hemifrån och tog oss till Backamo som har väldigt positiva vibbar för Xera men inte lika trevliga för matte. Redan när vi går utanför staketet ser vi en hund som tränar med sin ägare och Xera fokuserar sig och ser inte alla farliga bilar - även detta, att hon lärt sig att inte jaga bilar, är något så positivt att jag inte finner ord för de framsteg hon gjort - vi kommer att fixa alla problem. Vi går ner mot den arbetande hunden och redan på flera 100 meters håll börjar Xera tjuta - hon vill leka, träffa hunden i alla fall. Glömde nog nämna att vi träffade en flock rådjur på väg till Backamo och även där tjöt hon och rådjuren reagerade som alltid - stannade och tittade länge på oss - någon som vet varför de gör så?? Att de inte sticker på en gång när hon tjuter. Det var en svart hund och den var väldigt duktig och matten fokuserad så vi gick i en cirkel och Xera tjöt och ville fram så jag hittade en stubbe där jag satte mig och Xera fortsatte tjuta. Vet inte om det alltid ekar eller om det är isen på sjön som gjorde det extra idag, sak samma hon var ett störande moment av klass ett varning så matten satte in sin hund i bilen och gav sig iväg - precis vad jag ville. När jag väl släppte Xera skötte hon sig exemplariskt och vid varje vändning följde hon mig och hon sökte hela tiden uppgifter, så som hon alltid gör - hon älskar när jag säger "Sitt/ligg/ligg kvar osv." Och är jag inte aktiv hittar hon på sätt att få mig att komma med krav. Sedan gick vi hem - lång väg, men även gång har jag fått uppleva att all träning gett resultat - det ska nog bli "folk" av min monservalp - denna hund har verkligen testat alla mina gränser och jag har så många gånger slitet mig i håret och undrat hur detta ska gå - hon gör slut på mig men antagligen blir hon det bästa som någon gång hänt mig. Eller är det vanligt att en hund älskar att man tränar sitt/ligg/ligg kvar när det är flera dm snö - tror jag inte, men Xera gör vad hon kan för att få mig att få dessa kommando och så en massa andra också. Sedan har vi pratat med V syskonen om att träffas och träna - Xera är den värsta och jobbigaste störningen och dessa mattar - de med V hundar är synnerligen duktiga så det ska bli trevligt. Ärligt talat har nog Xera mer vänner och bekanta än vad jag har - henne tycker de om och jag får hänga med  

Av Xera - 22 februari 2009 18:47

Tiden bara går och jag hade helt glömt bort att det fanns en blogg men så kom jag ihåg och nu fortsätter vi.

 

Xera är inte någon valp längre – hon har löpt och skötte det ganska bra – konstrade en del när hon skulle ha på sig byxor inne men inte så farligt och nu efter är hon fullkomligt underbar – lugn och stillsam och förskräckligt foglig – blir nästan lite rädd, är ju inte likt min monstervalp.

 

Vi har inte tränat så förskräckligt mycket under löpet men lite – hade ju glömt det viktigaste – VILA. Det är befäst inne nu även om jag står upp och ger kommandot och husse är i närheten så vi ska fortsätta ute men jag tänker att från början bör nog jag sätta mig bredvid henne och det gör jag inte i snön så vi väntar lite och befäster det lite mer inne, men att göra det med Chiva närvarande går inte – Chiva sätter sig på Xera då, fråga mig inte varför men det gör hon och då är det kört från början så vi riggar upp kompostgaller och låter Chiva vara lite borta.

Jag hade glömt bort det men när hon var ny och valp hemma hos mig försökte jag träna henne att vila men nu minns jag hur det var - hon nekade att vila och den där sucken, den lyckades jag aldrig få från henne så jag la av och sedan glömde jag bort det fram till den dag uppfödaren påminde mig.

 

Xera har blivit något av en specialist på att sitta på stubbar/stenar och vinka, fast mer än en meter bort kan jag inte stå, än så länge. Allt avslutas med att jag kastar en godis och så får Xera hoppa ner och ta godisen först då hon tittat mig i ögonen och fått tillåtelse – ”Varse god” Självfallet försöker hon hypnotisera godisen att hoppa upp i munnen på henne men än har hon inte lyckats med det.

 

I dag har vi börjat träna att hon ska ta kontakt och belönas för det – det går bra. Ute klickar jag och hon får godis och inne måste hon puffa på mig.

 

Vi går inte på någon kurs för tillfället men den 7;e mars ska vi gå på en dagskurs rallylydnad, mest för att kompisarna ska göra det och vi vårdar våra kompisar väl – så här på landet är det bra att ha nära vänner man kan träffa och träna tillsammans med.

 

Xera är fortfarande väldigt social och har ännu aldrig skällt på något, annat än i upphetsning, på matte, och när vi var på rundvandring i lilla staden häromdagen och hon såg en minihund stå och skälla utanför en affär blev hon väldigt bekymrad, tyckte helt uppenbart väldigt synd om den. Sedan band jag henne utanför en annan affär och rusade in – hon satt så snällt och var inte oroliga – jag såg henne hela tiden.

 

Denna min hund är den trevligaste jag träffat och vi trivs så bra ihop

Skapa flashcards